På Hovdala finns massor att se.

Har idag haft förmånen att besöka en del sevärdheter i anslutning till Hovdala slott. Första anhalten var Hovdala biblioteksruin. Bygget påbörjades under 1700-talet, men blev aldrig färdigt. Mikael Ehrenborg avled 1795 och ingen färdigställde det åttakantiga stenhuset.

Så här var det tänkt att biblioteket skulle se ut...

... och så här ser det ut idag.

Stenväggarna påminner en aning om raukarna på Gotland.

Inne i runinen växer en hel del smultron...

... och strax utanför ingången står en mäktig tall.

Nästa anhalt är "Casper minne". En minnesplats för en tragisk händelse i släkten Ehrenborgs historia. Den 24 september 1887, på en rådjursjakt, råkade Casper Ehrenborg stöta bösskolven mot en sten och skjuta sig själv i bröstet. Casper skulle strax fylla 17 år.

Stenen är placerad på den plats den olyckan skedde.

Utsikten bakom stenen är trollskt vacker.

Utflykten avslutas i det fantastiska trädhuset. Det är nordens största på totalt 400 kvm, byggt 2006 och beläget fem meter över marken. Har kan man njuta av stillheten, köpa en god fika, sitta i en hängstol med en hänförande utsikt över nejden.

En slingrande gångbro leder oss fram.

Härlig utsikt.

En rykande färsk våffla med vispgrädde och sylt till en kopp med gott kaffe!

Fem meter upp är det lugnt och skööönt...

Trädstammarna går rakt igenom golvbrädorna.

Här ges konferensmöjligheter på hög höjd.

Det var bättre förr...

Det är en lisa för själen att ha förmånen att få arbeta i en härligt skön "gammaldags" atmosfär. Inga motorfordon hörs, inga el- eller telekablar så långt ögat när. Det som hörs är hästarnas tramp, följt av antingen den fastselade gamla höskrindan eller slåttern. Fåglarna kvittrar, humlor och bin surrar. Här och där smiter en sork iväg, och på andra sidan ån går ett rådjur och betar.

Fölet går bredvid och lär av de gamla erfarna hästarna. Hon kommer att vara lika duktig som sina föräldrar när hon blivit fyra år.

Med van hand drar Sigge upp slåtterknivarna inför nästa runda.

Vi går bredvid med tjugan i handen och banar väg för den gamla slåttern. Sedan går vi bredvid höskrindan och kastar upp höet. Vi bygger en hässja, enligt skånsk modell med rep spänt mellan störarna. Luften blandas med dofterna av vallört, nässlor, gräs och häst.

På avstånd ser hässjan ut som ett fornt, långhårigt nötkreatur.

Faktiskt även på nära håll...

Efter dagens fysiska arbete är det skönt att vila på tjugan.

Avslutar med några bilder...

Vy från "potatisåkern".

Visst är bovete bedårande vackert!

Sköna skapelser som självsår sig lite här och var.

Sköna färgkombinationer...

Taklökarna tittar upp med sina blommor, som i filmen Aliens...

Vackra dagliljor i vallgravskanten.

Tillbaka till nutid och de moderna maskinerna. På väg hem med 170 hästkrafter, mot de två som vi nyss nyttjade. Iförd min "hastighetskameramaskering" som finns att köpa i vår fina shop.