Hovdala slott 500 år!

Missa inte Hovdala slott 500-årsjubileum lördagen den 6 augusti.

Här kan ni läsa hela programmet http://www.hassleholm.se/31972

Knäckebrödskrig!

Missa inte en av årets absoluta höjdpunkter på Hovdala!

Fredagen den 3 juni mellan klockan 10-15 så kan ni få en medeltida upplevelse utöver det vanliga. Riddare från olika länder i Europa drabbar samman. Det blir marknad, hantverk, mat och musik. Allt i medeltidens tecken.

Fri entré!

Knäckebrödskriget arrangeras av Hovdala slott i samarbete med Medeltidsföreningen Attemark.

Ni kan läs mer ur fjorårets artikel i Kristianstadsbladet.

Peter Englander till Hovdala den 2 juni

Missa inte att lyssna på Peter Englander, känd från Trädgårdstoppen och författare till Livet i solen. Denna karismatiska inspiratör med speciell kärlek till den medelhavsinspirerade trädgården, kommer till logen klockan 14. Med lite tur kan du få köpa ett signerat ex av boken.

Fri entré!

Passa på att fynda på vår bokmarknad mellan klockan 11 och 16.

Ymp i grundstammar.

Idag har jag ympat 20 äppelträd och 5 päronträd. Det är alltid lika roligt att ympa och det är en härlig känsla att hantera farfars gamla ymkniv. Farfar köpte den någonstans mellan 1910-1920 och jag fick den 1977 till mitt första sommararbete hos Göran på Alnarps Plantskola. I Alnarp fick jag bl a hjälpa till med uppbyggnadsbeskärning av äppleträd.

Alla buntar med ympris är framplockade ur kylen. Här finns etiketter, ympvax, ymptejp, ympkniv och min nya slipsten.

Farfars gamla ympkniv.

20 st Malus A2 grundstammar.

Snitten gjorda på grundstam och Hampus äpple.

Ris och grundstam förseglade med den ypperliga ymptejpen.

Rottrådarna trimmade.

Här står några äppleträd - redo för värme, ljus och vatten.

Vilka sorter som ympades kan ni läsa om här: Ymponerande

Hamling

På Hovdala slott är det återigen kung Bore som regerar.

Orangeriet på Hovdala började byggas under slutet av 1700-talet och blev klart kring 1800. Framför orangeriet planterades en lind. Denna fina gamla lind som idag är över 200 år gammal hamlas normalt vart tredje år.

I dag var det dags igen. Uppskjutet av dåligt väder blev det äntligen av. I kraftig och kylig vind uppe i kronan gick det att arbeta en timme åt gången innan avkylningen blev för stor.

Massor av långa skott som skall avlägsnas.

Så var den härliga knubbiga gamla linden färdighamlad för denna gång.

En vacker silouette i vinterlandskapet.

Delar av gräsytorna vadar i mull efter mullvadarnas vilda framfart.

Pruning & Training.

The Royal Horticultural Society har åter gett ut en helt suverän bok: Pruning & Training med undertiteln The definitive practical guide to pruning trees, shrubs, roses and climbers, av Christopher Brickell och David Joyce.

Den är på över 300 sidor, så jag har inte hunnit läsa ut den ännu. Men jag vill recensera den redan nu.

Boken är den bästa jag hittills läst inom genren. Den börjar med att förklara hur växterna växer, grundprinciperna för beskärning och vilka verktyg som används. Sedan följer kapitel om prydnadsträd, fruktträd, prydnadsbuskar, bärbuskar, klängväxter och rosor. Dessa kapitel har också anvisningar per art, a-z.

Mycket bilder och illustrationer och ett lysande pedagogiskt upplägg.

Ett måste i min bokhylla!

The Pruner's Bible

Köpte hem ett par böcker till om beskärning och lovade, efter förfrågan, att recensera dessa. Har nu läst den första The Pruner's Bible av Steve Bradley.

Boken är på drygt 200 sidor, varav de första 27 är en introduktion till beskärning. Sedan följer en beskrivning av drygt 70 växter ur beskärningssynpunkt; formklippning, underhålls- och förnyelsebeskärning samt lämpliga tidpunkter för dessa.

Sedan beskrivs häckar, klängväxter, marktäckare osv, ur en generell synvinkel.

Boken fungerar som just en introduktion för nybörjare, och tillför inte mycket för oss som redan är initierade. Jag rekommenderar annars klassikern Beskärningsboken av Vollbrecht, Alm, Veltman.

Boka in ett besök!

Hovdala slott firar 500 år!

Det har flutit mycket vatten genom Hovdalaån sedan det första kända omnämnandet av Hoofdaala på 1300-talet.

Det första kända släkten på Hovdala är Råbock, som på 1400-talet avlöstes av släkterna Skalder och Laxmand. Under Laxmands tid byggdes den nu äldsta byggnaden år 1511. De sista 300 åren beboddes Hovdala av släkten Ehrenborgh. Det ägs idag av Statens fastighetsverk och är ett unikt nationellt kulturarv.

Köp boken med den fascinerande historien från dansktiden till våra dagar: Hovdala slott av Ewa Kewenter. Finns på http://www.hassleholm.se/20471.

Missa inte att besöka Hovdala i sommar!

Programmet är inte officiellt ute och offentliggörs senare i vår.

Vissa punkter är tradition:

• 1 maj - Säsongsöppning!
• 24 juni - Traditionellt Midsommarfirande.
• 7 augusti - Glöttadán.
• 2 oktober - Skördefest.

Återkommer med mer information senare.

Gå in på hemsidan: Hovdala slott.

Vi ses!

Byggnaden från 1511

Numera växer det gräs i vallgraven.

Orangeriet från 1700-talet.

Gräset klipps med äkta hästkrafter.

Steglitsen mumsar på frön.

Köksträdgården håller på att vakna.

Ett av naturens alla vackra konstverk!

Fruit dreams.

Sitter och tittar i en engelsk trädkatalog. Skön layout och bra upplägg. Här kan man beställa fruktträd, bärbuskar och prydnadsträd av alla de slag. Dessutom kan man, vilket jag är mest intresserad av, köpa ympris.

Nedan följer några exempel på riktigt gamla sorter i deras katalog. Tänk att vi håller dessa gamla sorter vid liv efter så många år. Det är en speciell känsla att ympa från så gamla moderträd.

Äpplen

Ashmead's Kernel från 1700.

Blenheim Orange från 1740.

Court Pendu Plat från 1613.

Devonshire Quarrende från 1676.

Heredfordshire Redstreak från 1600-talet.

Lemon Pippin från 1700.

Pitmaston Pine Apple från 1785.

Aprikos

Early Moorpark från 1700-talet.

Krikon

Shropshire Prune från 1600-talet

Mirabelle

de Nancy från 1500-talet.

Päron

Catillac från 1665.

Doyenné d´Été från 1700.

Glou Morceau från 1750.

Jargonelle från 1629.

Thorn från 1670.

Om jag hade platsen skulle jag beställa alla ovanstående och mer därtill och göra en historisk fruktträdgård.

Ymponerande

Hundraåriga anor.

I andra halvan av februari är det dags för ympning av ris från diverse fruktträd i grundstammar. Med farfars gamla ympkniv från tidigt 1900-tal och modern ymptejp och vax är det en av mina personliga höjdpunkter på året. Förra året blev det också en hel del inympningar av ytterligare sorter i äldre äppleträd.

Detta året önskar man starkväxande grundstammar för sina äpplen, av riktigt gamla sorter. Det är faktiskt så att alla årets äpplesorter skall ympas i Malus A2.

Päronsorterna kommer jag att ympa i Pyrus communis 'Kirchensaller'.

Beställda äpplesorter

Hampus är en sort som Michael Ehrenborgh tog hem till Hovdala slott från Frankrike eller Holland under 1700-talet.

Filippa, av Filippa Johannsen i Danmark som sådde ursprungsträdet 1880.

Ingrid Marie, är från tidigt 1900-tal och härstammar från Fyn i Danmark.

Katja, är resultatet av en korsning i England mellan James Grieve och Worcester Parmän.

Cox Orange, av den engelska bryggaren Cox som hade sått kärnor efter Ribston 1825.

Säfstaholm. Originalträdet på Säfstaholm slott från 1830-talet är fridlyst och lever fortfarande.

Rubinola, min egen favorit. Kommer från Tjeckien och har mest C-vitamin av alla äpplesorter.

Beställda päronsorter

Holländskt Fikonpäron är en av de äldsta sorterna i Sverige. Tros komma från Holland och är från 1700- eller kanske t o m 1600-talet.

Alexander Lukas, moderplantan hittades i en skog i Frankrike ca 1870 av Alexandre Lucas.

Clara Frijs, från Danmark kring 1850 med namn efter hovjägmästare Carlsens hustru.

Doyenné du comice har blivit framröstat som världens godaste päron. Mognar dock en tag efter den skördats. Från frösådd av föreningen Comice horticole d'Angers som bar frukt 1849.

Beskrivningarna kan bli hur långa som helst, men skrev bara en kort text om varje sort. Den mesta informationen är hämtad från Carl G Dahls härliga böcker från 1943, Pomologi I och II. Illustrationerna är så levande att man nästan tror att man kan smaka av frukterna!

My friend Mulch.

När vi besökte The Manor House och blev guidade av Mary Payne fick vi reda på att mulch är trädgårdsmästarens bästa vän. Mary berättade att hon först avlägsnade allt ogräs, bearbetade och tillförde näringsämnen till jorden och planterade sina växter.

Och, nu kommer det bästa: täckte all barjord med drygt 10 cm flis.

Mulchen gör att jorden håller fukt och främjar de små nyttodjuren, ogräs har svårt att etablera sig = i princip ingen ogräsrensning.

I egenskap av svenskutbildade trädgårdsmästare ställde någon den relevanta frågan: - Men då växer det väl sämre eftersom flis är en kvävetjuv? Vi har nämligen blivit lärda på skolan att flis som marktäckare tar av kvävet som växterna behöver.

Mary Payne i sin klassiska pose.

Mary svarade: - Nej, det gör det inte. Det är inte första gången jag får den frågan från er svenskar. Mary förklarade att så länge mulchen bara låg på ytan och inte grävdes ner så är det absolut ingen kvävetjuv. Vem lär er sådant?

Utbildningar brukar bygga på färdigt material, med risk för att innehållet är förlegat. Ett nytt grep vore att, istället för att tillhandahålla svaren, tillhandahålla frågorna. Att varje år uppdatera frågeställningarna och låta eleverna ta fram svaren. Dels får man fram de senaste rönen, dels blir man tvungen att redovisa källorna och samtidigt görs en bedömning av relevansen. En nyttig övning för alla inblandade.

En klassisk win win situation! =)

Mary Payne har studerat hortikultur på The Cambridge University Botanic Garden. Hon undervisade på The University of Bath under 10 år och har erhållit Master of Horticulture på RHS, där hon blev utsedd som bästa elev. Mary Payne har också röstats fram som en av världens tio bästa trädgårdsdesigners.

Minskat rotavdrag...

Att träd ska planteras på minst samma djup, helst en aning högre är välbekant för de flesta, men hur uppbindningen påverkar trädets utveckling verkar mindre känt.

Man kan binda upp träd för att skapa en viss form på stam och krona, men oftast säger man att det är för att hindra trädet från att falla omkull. Detta är visserligen en anledning. Men en annan viktig anledning är att tillåta rötterna att utvecklas optimalt.

Bra rotutveckling är A och O för ett träds etablering och hälsa. När vinden tar tag i trädet och rotklumpen rör sig slits de späda rotspetsarna av. Nya måste bildas, med minskat rotomfång och ett svagare jordfäste som resultat. Dessutom är det ju bara i rotspetsarna som trädet kan ta upp näring.

Bind upp på max 60 cm höjd!

Stammens rörelse påverkar rotuvecklingen positivt, och det är därför som man inte bör binda upp stammen över 60 cm höjd. Beroende på läget kan det vara befogat med mer än en uppbindningsriktning. Stammen blir också starkare om den röra sig fritt under tillväxt, vilket medför mindre risk för att den bryts under sin livstid.

För att inte störa rötterna och få stabila stolpar kan man med fördel slå ner dom utanför rotklumpen i ca 45° vinkel. Uppbindningen tas normalt bort efter 2-3 år.

Fördelen med sadelgjord, som jag använder som uppbindningsmaterial, är att den försvagas och går sönder om man skulle glömma bort att avlägsna den.

Så här har jag förankrat min, vid planteringstillfället, över 4 meter höga Betula pendula 'Splendor White'.

(Eftersom mina grannar är allergiska mot björkpollen och inte ville att vi skulle plantera en björk har jag valt en sort som inte blommar.)

Fyrkantiga funderingar...

Vi bor andra året i vårt nybyggda hus i ett helt nytt område i Viken. Det gläder mig att man numera är väldigt måna om att tillföra gröna värden i form av gräs, buskar och genom att plantera många och stora träd.

Det som förvånar mig är att vi generellt i detta land fortfarande arbetar på i gamla hjulspår. Som att gräva runda planteringsgropar. På plantskolan är vi noga med att kontrollera att rötterna ser bra ut och det inte blivit rotsnurr.

Vad gör vi när vi ska plantera? Gräver ett runt hål med risk för just rotsnurr. Eftersom jorden runt planteringsgropen normalt är hårdare än den nya planteringsjorden så blir effekten densamma som i krukan.

Självklart skall man gräva kantiga planteringsgropar!

Enklast är en fyrkant. Det som händer är att rötterna söker sig in i hörnen. När det tar stopp tvingas de att söka sig vidare ut i den nya jorden och rotsnurr uteblir. Resultat: Trädet får en bra etablering och risken att falla omkull i högre ålder minskar.